One day after

vi tänkte berätta lite om den såkallade "the magic way". thats were everything happends, if u know what we mean. nej vi pratar inte sexuellt umgänge, krök eller horer. utan vägen mellan ishallen och bussen, där alla våra ideer till bloggen födds för att sedan visas upp för er, allmämheten. Det är en sträcka på omkring, tjaa cirkus 300meter?  ja iaf, när men kliver av bussen känner man sig likt som en fågel , lite som ur filen "vägen till frihet", ni vet när han inser att han lyckats undkomma fängelset? man mötts av en oerhört gles skog (några buskar) ibland leder de tankarna till sexuellt umgänge med en äldre kvinna? Kanske till en oändlig vandring genom en natur skön skog, nej knappast förresten. bara en 24 meter senare (ja det är uppsteget och det är exakt!). Mötts vi av en stor stygg väg. Här födds oftast tankar om livets slut, tanken på att bli påkörd av en stor "Scan" lastbil är väll tanken som slår alla men även tankar kring chansningar och infall när man springer snabbt (rikitgt snabbt) över vägen utan att ta hjälp av varken stoppljuset eller övergångsstället. Man känner hur adrenalinet pumpar och den lilla onda rebellen, Cheguvara växer i dig & utmaningen av sveriges lagsystem känns SÅ COOLT! När man väll kommit över den hemska vägen uppenbarar sig kyrkan till höger om dig. De e nästan så man blir religös av denna underbara konstruktion (förresten vilken jävel kom på att kyrkan ska ha ett torn, jag fattar inte det riktigt, vad är grejen med tornet?). Man känner sig nästan som Jesus eller Gunar, eller Gunar var väll kanske lite att ta i. Men iaf Moses? Han öppnade ju trots allt röda havet lite som vi öppnar våra känslor under just den här lilla turen. Lite som tjejer gör på fyllan för att ge er ett perspektiv på hur pass mkt vi öppnar oss, nästan så våra hjärtan trillar ut. Nog talat om detta. På andra sidan vägen ligger motsatsen till kyrkan, guds hus. För där bor djävulen, eller iaf Judas. Och nu ska jag berätta något hemskt, han är inte mer än 10år(!) de är lite läskigt eller hur? Inombords alla av oss finns där en liten räddsla för att han ska komma ut och skicka onda signaler genom oss. Så här ökar vi alltid tempot en aning för att passera så snabbt som möjligt samtidigt som vi vet att gud bor på andra sidan vägen och förhoppningsviss så skyddar han oss. när vi väll passerat denna lite av heliga plats kommer det en slutning, ganska brant faktiskt. En riktigt farlig plats att passera under vintern då isen ligger hal på vägen och här tvingas vi dra ner på vårat massiva tempo och man börjar känna av tempo höjningen i benen. Man känner verkligen att man lever och som man presterat något tankarna förs till de 2:a världskriget när man vandrade in i Ryssland. Nationalismen i en växer och tankarna förs till vårat ursprung genom vikingarna & mjöd? och medesamma blir vi oerhört krök sugna. Och tankar kring en kommande fest eller planerna till en kommer upp&kanske vilket tema vi ska ha. Då har vi lyckats ta oss fram en 100 meter djupt insjunkna i våra tankar och mötts här av en bom och någon typ passerings hinder för att hindra bilar och cyklar. Tankarna flyger ofta iväg mot hinder för vår ogränslösa kärlek till varandra främst, men även till damerna man inte kan få (typ marilyn monroe, enbart då för att hon är död, vi menar resten är ju ingen som helst prestation att charma, nästan) kanske svävar tankarna då iväg till att frysa sig precis innan döden för att få uppleva framtiden? Och hur kommer egentligen framtiden att se ut? Kommer aldrig den där dåliga regisören som gjort så hemska filmer att dö? Kommer vi någonsin bli rika? och när man väll kommit ur dem tankarna är de inte långt kvar till hallen och vanligtvis diskuterar vi våra ideer strax innan vi når dörren in till hallen (eller så gråter vi, men de e sällan).

Nu har ni fått uppleva känslan av att vandra från bussen till ishallen "The magic way".
Och ja, vi har också funderat på om vi är sjuka i huvudet.